Först så är tåget från Alingsås försenat.

Jag tar tåget som rullar 16:50.

17:45 är jag i Göteborg.

Svettas som en gris, köper med mig en macka från espresso house och köper lite godis och dricka.

18:15 sätter jag mig på tåget mot Hudiksvall, det är varmt och jag jonglerar med mina grejer och lyckas nätt och jämnt komma på tåget som är från stenåldern. 

I samma veva som jag slänger, puttar och knuffar upp min gigantiska resväska på en gula bryter jag en nagel som slits av långt i från roten. Aj!

Tåget som skulle gå 18:25 rullar inte från stationen förrens 19:15 då ser vart problem med en vagn som dom tillsist kopplar loss. När vi väl rullar går allt i slowmotion. Vi stannar mitt i skogen och efter en stund säger dom i högtalaren att vi måste stanna vid en plattform och invänta brandkåren då brand larmet gått i en vagn.

I över en timme blir vi stående i västra bodarna.

20:50 kommer ett tåg mot Stockholm och plockar upp de passagerare som skall dit medan vi som ska längre bogseras vidare till Alingsås.

21:00 och jag är tillbaka där jag började.

Svettas och har svårt att andas.

Tåget från stenåldern är som en bastu. Trångt, varmt och påtvingat. 

Går ut från tåget för att få lite luft.

Jag befinner mig nu ca 5 minuter från min sköna säng, min trygghet.

Jag vill inget hellre än att gå hem.

Ångesten kommer som en käftsmäll tillsammans med svettningarna och andningssvårigheterna.

Jag vill hem, men kan inte med att svika E.

Paniken och ångesten blir allt påträngande.

Jag ringer till pappa som säger åt mig att i slutändan så måste man tänka på vad som känns bäst för en själv, det är ingen annan som tänker på dig när det väl kommer till kritan.

22:02 tar jag mina tillhörigheter och rullar över gatan med ångest och gråt.

Jag gav upp och vän därmed första pris för världens sämsta kompis.

Usch vad jag ångrar mig idag. Nog att det är skönt att vara hemma men ångesten sitter kvar...